Frågor och svar med Viveca Sten
Hur kommer det sig att du började skriva om Åre?
- När Corona slog till med full kraft befann vi oss i vårt hus i Åre. Vi blev helt enkelt kvar i fjällen medan världen stängdes ner och alla externa författaråtaganden blev inställda. Inga resor, inga intervjuer, inga fysiska möten fanns kvar i almanackan och helt plötsligt gick jag från en fullspäckad vår till att ha oceaner av tid. Mitt i detta apokalyptiska tillstånd som världen befann sig i var Åre och Jämtland oerhört vackert med snön och bergen som väntade utanför fönstret. En morgon när vi var lite tidiga till första liften så började min författarhjärna spinna; tänk om man skulle hitta en död kropp i liften... alldeles stelfrusen, med ögonbrynen täckta av frost och läppar som smalnat av kylan... Det blev upptakten till Offermakaren, den första delen i min nya serie Åremorden.
Varifrån kommer Hanna och Daniel?
- Jag ville skriva om två poliser den här gången och när jag gick runt och funderade på den nya bokserien dök Hanna och Daniel upp i tankarna. Hanna är sladdisen i sin familj och har alltid varit något av en strulpelle. Hon har ett komplicerat förhållande till sin mamma och är uppvuxen i skuggan av sin framgångsrika syster som är advokat. Daniel å sin sida är uppvuxen med en ensamstående mamma och har inte haft någon kontakt med sin pappa sedan han var barn. Han bor i Åre, är nybliven pappa och slits mellan jobbet och familjen. Det finns en särskild kemi mellan Hanna och Daniel, båda har såriga relationer till sina föräldrar och en stark drivkraft att göra skillnad.
Tänker du att Åremorden kommer bli som Sandhamn är hittills, runt tio (elva) böcker?
- Ha ha det vet man aldrig. Just nu har jag lovat att Åremorden ska bli en trilogi, men det sa jag ju även om Morden i Sandhamn när det begav sig.
Hur har reaktionerna varit från ortsbefolkningen kring Åre?
- Jag har bara fått positiva kommentarer. Många har generöst bidragit med sin tid och sin expertis. För mig, som inte är lika förankrad i Åre som i Sandhamn, har det varit extra värdefullt.
Kommer vi att få se Åremorden filmatiserat?
- Det hoppas jag verkligen!
Hur kom Sandhamnsserien till?
- I juli 2005 tog jag och min dotter Camilla en promenad över ön. När vi kom till västra stranden kom en bild framför mig. Vad skulle man göra om man hittade en död kropp mitt i juli bland alla turister och seglare? Vad skulle hända då? Ur den bilden kom berättelsen som så småningom, två år senare, blev min debutroman I de lugnaste vatten och sedan har följts av en ny kriminalroman varje år sedan 2008.
Varför skriver du om Sandhamn?
- Jag blev inspirerad av Åsa Larsson, Marie Jungstedt, Camilla Läckberg och alla andra duktiga deckarförfattare som lyfter fram olika delar av Sverige. Skulle inte Stockholms skärgård också förtjäna en plats i deckarlitteraturen, tänkte jag.
Varifrån kommer Thomas och Nora?
- Från början var det bara Nora. Hon stod för anknytningen till Sandhamn. Sedan insåg jag att det krävdes en polis också för att driva handlingen framåt. Då kom Thomas in i bilden. Men jag visste från början att Thomas skulle vara en trevlig polis, någon som man kunde gå ut och ta en öl med! I novellsamlingen "Iskalla ögonblick", kan man läsa mer om Thomas och Nora.
Är Nora ditt alter ego?
- Absolut inte. Jag har gjort henne helt annorlunda. Anledningen till att hon är jurist är att jag ville ta vara på mina egna erfarenheter från den världen. Men annars har jag gjort henne till allt som jag inte är. Hon är t ex lång och blond och har trubbig näsa...
Finns dina karaktärer i verkligheten?
- Allting är påhittat, produkter av min fantasi. Däremot har jag hämtat inspiration från händelser som jag eller min omgivning har upplevt. Jag brukar säga att även jag har överlevnadsinstinkt. Om jag började skriva om mina grannar eller deras hemligheter skulle det nog inte blir så populärt på ön (skratt).
Trodde du att du skulle få din första bok utgiven?
- Absolut inte. När förlaget ringde och sa att de ville ge ut min bok var jag tvungen att ringa tillbaka på eftermiddagen för att fråga om de verkligen menade det. Sedan vågade jag knappt dricka av champagnen som min man köpt för att fira - ifall de skulle ångra sig.
När skriver du?
- Det är visserligen mitt jobb, men jag skriver mest hela tiden. Om jag har skrivdagar kan det bli både åtta och tio timmar om dagen och jag kan skriva överallt, på tåg, på flyg, ombord på båten till Sandhamn! Numer lägger jag också mycket tid på marknadsföring och boklanseringar utomlands i takt med att Sandhamnsserien har gått på export. Vissa veckor blir det inte så mycket skriva av men desto mer föredrag och intervjuer.
Vem är din största supporter?
- Min dotter Camilla har följt mitt skrivande under hela dess utveckling. Vi har bollat ideer och intriger under otaliga promenader tillsammans. Efter henne kommer min man Lennart på en hedrande andraplats. Han är ett fantastiskt stöd och min allra bästa vän. Vi har varit tillsammans i mer än trettio år.
Vad säger grannarna om Morden i Sandhamn och uppståndelsen?
- Ja, man kan ju undra om det finns några personer kvar på Sandhamn efter alla dessa mord ... Nej då, det är inga problem alls. Alla har varit väldigt positiva och stöttande, kanske även lite stolta att vårt fina Sandhamn fått utrymme såväl i böcker spridda över stor del av världen som i filmerna.
Finns det någon organiserad tur till Sandhamn där man kan besöka mordplatserna?
- Ja, det finns en "Mordvandring i Skärgården" som man kan uppleva. Mer information kan man hitta på www.sandhamn.com/aktiviteter/morden-i-sandhamn.
Vill du se var morden begåtts, kan du se det på mordkartan.
Har du någon favoritbok?
- Faktiskt inte. Jag är allätare, läser allting från Harry Potter till biografier över Josef Stalin. Och deckare förstås. Min första deckare läste jag faktiskt vid 36 års ålder. Det var en Elizabeth George som jag fick i present av min sons gudföräldrar. Jag har ingen direkt favoritdeckare men "Patient 67" av Dennis Lehane är en bok som jag gärna hade skrivit själv.